Jag tycker det är svårt att finna total harmoni i själen. En känsla som är djup, magisk och som skänker ett djupt lugn i själen på ett sätt som är svårt att sätta ord på. De som är djupt (äkta) troende kanske kan finna samma känsla som jag syftar på i sina kyrkor, i tempel eller moskéer (?)

För mig har havet alltid betytt mycket för mig och är en plats där jag kan känna stark samhörighet med mig själv och moder jord.

Jag njuter av alla hav men det finns ETT ställe som söker mig speciellt. Ett ställe där jag känner mig hemma och där själen hamnar i någon form av trans/meditation, och det är här på  Lamai beach på Koh Samui i Thailand. Märkligt att jag kan ha en sådan stark känsla för havet här och just för denna strand. Det är som om vågorna pratade med mitt inre.

Solen går ner här runt 18.00 tiden och igår kväll tog jag en promenad ner på stranden. Beställde en drink på ett ställe och la mig ner och tittade på stjärnorna och månen. Jag iakttog havets brusande vågor som svepte in, och bara var i nuet!

Den första drinken här i Thailand blev såklart en Pinacolada! Fick den serverad på ett annorlunda sätt, som framgår av bilden

Den magiska känslan är ingen känsla som går att fånga på bild, men när jag ser på bilderna kan jag förnimma en liten del av den starka upplevelsen jag får när jag är på plats.

 

Notera att min egen skugga kom med på bilden.